tankar i ett väntrum.

jag är tom, lättretlig, påträngande. konstant hjärtkrossad och svår att nå. jag är sprucken, framfusig, ostrukturerad, svartsjuk och oförsonlig. jag är den självgodes ansikte. jag är manodepressiv, gosar med naivitet, jag är anledningen till att du försvann från början. jag är oresonlig, jag dricker och röker. jag känner mig normal när jag åker buss och beskådar andra. jag har 8 hål i tänderna. jag hör dova ljud när du klagar, men nickar och ställer följdfrågor relaterade till det sista ord jag hör dig säga. jag får uppmärksamhet och fifflar med hjärnor, jag kommer få dig att älska mig. jag kan palla äpplen åt dig. jag fäster mig, kommer inte kunna titta åt ett annat håll utan att vilja hålla om dig. jag är kanten på ett bröd, jag känner till men är okänd, jag är det du ser, det du känner och det du kommer glömma bort. jag är färgen i dina ögon, anledningen till att du grät, anledningen till att du känner förakt. jag är friheten du längtar efter, kärleksbreven du gav, dina tårar när jag försvann. jag är melodin i musik, det stillastående i tystnad, sanningen i dina lögner, slagen av ditt brustna hjärta och brist i tilliten du bör känna. du kommer aldrig träffa någon som jag, jag är din sista önskan. jag gör misstag som jag lider för. jag är framtiden, det förflutna och allt däremellan. jag är en perfekt misslycka. jag är anledningen till att du inte stannade och anledningen till att du inte kysste mig farväl.