ett mail till mamá.

hej min älskade mamma.

jag skriver detta till dig enbart för att du betyder så mycket för mig och för att jag inte vill dölja någonting för dig. bli inte för hispig nu, läget är under kontroll idag och jag mår mycket, mycket bättre.

men. det hände en jobbig grej i onsdags.

klockan var ungefär 5 på natten när jag plötsligt kände hur mitt hjärta började pumpa jättesnabbt.

minns du mina panikattacker från förr? när jag inte kunde andas/skrek att jag var rädd för att dö och att jag hade ont i hjärtat?

well, that's what happened.

jag fick en överdrivet extrem panikångest-attack och fick stora enorma tryck över hela bröstet och svårt att andas. det gjorde ont när jag tog djupa andetag och det kändes som att benen i bröstkorgen höll på att knäckas. hjärtat pumpade jättesnabbt och jag var övertygad om att jag skulle få en hjärtattack.

som du vet så brukar de episoderna gå över under 20 minuters tid, men efter en timme var det fortfarande svårbemästrat.

jag fick hyperventilera för att få någon luft alls. försökte hålla mig lugn, tänka i kvadrater, ja.. allt de lärt oss. men det gick inte över. jag övervägde att ringa en ambulans direkt, men bestämde mig för att ringa sjukvårdsupplysningen först.

sköterskan jag pratade med där sa att det är vanligt att panikattacker håller i sig längre än vanligt när man har haft dem under en längre period (var jag inte sju när det började?). hon frågade lite om mina läkemedel och sa sedan att jag skulle ta 400 mg av min antipsykotiska medicin och försöka lägga mig. hon tyckte att jag skulle försöka sova, länge och säkert. hon sa också att jag borde ta kontakt med min psykiatriker.

psykiatrikern säger att hon vill lägga in mig för observation för att få en större blick av min manodepressiva sjukdom. jag funderar på det.

jag vill bara må bra, mamma. jag gör vad som. självklart tänker jag inte skriva in mig på någon mottagning innan du kommer med dina åsikter, men det hade nog varit bra att bli observerad i några dygn. speciellt efter att jag fått den här, sjuka attacken igen. det var längesedan sist.

bodil kom in på morgonen och tog hand om mig tills jag somnade och har varit väldigt snäll. jag sov i 24 timmar av medicinen och vaknade idag klockan 07:00 am. torsdagen finns inte.

hör av dig. antingen på mail eller per telefon. jag är hemma hela för/eftermiddagen imorgon.

älskar dig. föralltid, din dotter befrin.