lyssnar på moloken musik istället för att göra rent på mitt rum.
jag lyckades i någon månad. det är länge för en lättfärdig madam som jag.
men igår brast det. jag gick i bitar, försyndade, fallerade, gick i slamsor, gled genom mellanrum i brunnar, gömde mig omärkligt i mig själv, stramades fast i den jag alltid vetat att jag varit.
det enda som återstod var att njuta. jag var förlorad, sumpad besegrad.
jag var befrin axtjärn.
du ville ses idag. snälla sa du. vi måste. du kommer gå. om du ska gå så kom hit och gör det, tyckte du. jag tappade bort mig i tanken på att jag var din och att du inte hade förstått det än. ändå vill jag inte älska dig. jag vill inte och kan inte som jag inte kunde älska sebastian, max, wiktor, s-k, joseph, gavin, daniel, kenny, tim, andreas, adam, lachlan, owen, johan, magnus, william, erik, emil, lukas. om jag hade kunnat hade jag stoppat om dem allihopa och sjungit dem till sömns. förgäves. min röst spricker, armar släpper, mun domnar och ben avviker.
kom inte tillbaka.
is it enough said crying?
No comments:
Post a Comment